När barnaskratt blir en njutning igen...

Bakgrund:
Efter ett års dagisarbetande, slit med blöjor, snoriga näsor och barnagråt tappade jag lusten för allt vad barn hette.

Jag älskade dem då, men månaderna därefter kom jag på mig själv med att ge varenda unge, speciellt de gråtande (på caféer, butiker och offentliga platser) den arga blicken. Jag menar den arga blicken!

Jag var helt enkelt trött på dem.

Vad hände sedan:

Jag går här i Oslo igen, något måste ha slagit sling inom mig. Kanske kan det vara lyckohormoner, eller bara att sommarn är på väg. För jag har nämligen bestämt mig för att arbeta i en barnklädesaffär. Jag ler åt barnen i barvagnarna, ännu mer åt föräldrarna som tar med barnvagnen ut på en joggingtur.

Jag blir varm i hjärtat igen, bitterheten är som bortblåst, och jag tackar Oslo för det, och den nya heliga stjärnan jag bekantade mig med ute på Tjörn. Kanke ska man ha en liten liten en.... haha nä nu får jag ge mig! Inte en egen, det räcker med era 1000 andra där ute! På med lite fina kläder så åbäkena (skämt åsido) åtminståne ser lite gulliga ut. Gör mig en tjänst.

Oslo och vårsolen räddade mig!