Som ett simmande i havet, eller ett; där kom hissen, lever jag mitt liv utifrån de bästa och enda sätt jag vet. Jag lägger min energi på att få de värsta dagarna i mitt liv att bli de bästa. Då menar jag de dagar när man själv går runt med ett surmulet åskmoln över huvudet medan alla andra envisas med att bära strålande solar. De däremellan, de dagar som inte kan erbjuda mer än ett ständigt sökande i grå dimma, de dagarna struntar jag i. På så sätt känns förlusten inte lika illa och vinsten desto större.
Jag försöker att som bröderna lejonhjärta, se ljuset i även de mörkaste garderoberna.
Det är minsann ett heltidsjobb med inte alltid de bästa förmånerna men heller inte den sämsta lönen.
