Mot östkusten och ett år äldre.

Vi fick springa till bussen. Men solen sken så jag var nöjd ändå. Det var egentligen det mesta jag önskat inför idag eller inför hela denna veckan. Annars är det ju ganska trist att ha semester om det inte är soligt.

Det låter kanske fånigt, men jag är nog lite lik resten av svenska folket på den fronten. När solen kommer fram förändras hela ditt humör. Alla problem blir som bortblåsta och livet är mest bara underbart. Tänk vad lite sol kan göra.

Hur som helst, orka prata mer om solen. Vi kom fram till Västervik där de hade marknad och där Rickards familj väntade med segelbåten för att plocka upp oss.

Jag fick till och med klappa hästar. Nöjd.

Lite nervös måste jag nog erkänna att jag var. Kanske inte just för att segla för det är som oftast bara underbart. Mer för att jag inte hade någon aning om allt runt omkring. Mer känslan av en fisk på torra land eller en katt på böljan blå.

Vilket tar oss vidare till nästa intressant grej. Deras katt Fokus som åker med i båten om somrarna. Världens snällaste och duktigaste katt. Om det hade funnits en ”katter som konverterar till hundar” -klubb skulle han definitivt vara ett aktuell. Mer hund än katt i de flesta avseenden om jag får säga mitt.

På kvällen tog jag ett första dopp i Östersjön på flera år. Jag har som säkert många av er andra västkustare en hel del fördomar mot Östkustens förstörda hav. Dessutom hade Rickard marknadsfört det stackars havet med ord som: grön gyttja, slemmiga bottnar och obefintlig sikt. Lägg dessutom till de fina reklamerna som sänds i tv just nu. Med andra ord, mina förväntningar kunde inte vara så mycket lägre. Och oftast är det ju faktiskt då man blir positivt överraskad.

Visst vi har klarare vatten på västkusten men det var inte så illa här ute heller, inga alger och du slapp duscha efter varje havsdopp eftersom saltet är borta.

På kvällen fick vi världens godaste Jordgubbstårta.

Jo jag kan nog tänka mig att bli 21 nu.