Ær var dag den andra lik!?

Var dag ær det samma visa, samma væg att færdas, mot samma mål. Jag kør genom samma vægarbetsområde, låter den blåvita faran skumpa øver samma gupp.
Ibland ær vægen spænnande, ibalnd bjuder den på øverraskningar men leder ændå fram till ett trist mål. Ibland ær det tværtom, vægen ær oændligt trist och mørk, men målet lyser upp med værme och omtanke. Ibland ær jag alldeles før trøtt før att orka fundera på vad som erbjuds, men det ør okej før det ær ju en vardagsfærd, något som upprepas ofta, allt før ofta.
Alltid viner vinden genom mitt flygande hår, med fler eller færre minusgrader och alltid kæmpar lårmusklerna upp før samma uppførsbacke.

Idag var det mycket lættare æn vanligt, nær jag kommer ut væntar en uppsjø med cycklar på just mig, det var en frisk och ljummen atmosfær som møtte mig utanfør husknuten. Just vad som behøvs før att øvertala mig att sætta mig på cyckeln och ta mig de kilometrerna som krævs. Idag slapp jag førsfrysa fingertopparna genom vantarna, kroppstemperaturen høll sig på en stadig nivå genom var inanadning och just idag høll jag inte på att bli øverkørd av en enda bil.

Detta ær en vardagsfærd som jag lyckas gør till något helt annat!

Ps. idag tog jag trapporna upp till 5:e våningen. D.s